Jo-Hanna

Jag vet inte om jag tagit mig vatten över huvet, genom att bara vara lat.

Varför har jag ingen själv disciplin?

Varför tar jag inte tag i saker och ting innan det blir för mycket och rinner över?

Och det största problemet är att jag inte känner någon ångest, inte så att det stör i alla fall.

Jag gör de små problemen till stora och suddar ut de gigantiska.

Det blir lättast så, för då kan jag lossas att de stora problemen som egentligen är små är svåra nog att handskas med och jag kan tycka synd om mig själv.

Och varför kan man inte bara få skylla på någon annan trots att man själv gjort fel?
Saker och ting skulle bli så mycket enklare då.

Men livet är inte menat att vara enkelt, man skall kämpa för sin lycka.

Och varför måste det vara så?