Jo-Hanna

Livet känns så där riktigt underbart bra som det bara gör ibland idag och jag kan bara säga att jag gillart!

Jag och Hanna är bäst i världen, ja så är det faktiskt. Vi har äntligen fått klart vår projektrapport. Vi är så otroligt duktiga! Det är en underbar känsla att inte ha den där rapporten tyngande på axlarna, jag känner mig reda flera kilon lättare och gud så underbart det är. Jag har även lyckats knåpa ihop de arbeten jag hade kvar i Religion och lämnade in det sista idag. Examinationsfrågorna är även de snart klara, jag är verkligen duktig.

Det är en riktigt bra dag i dag. Solen skiner och jag är lycklig. Det ryktas även om grillning, uteserveringar och dans, dans, dans i kväll och det låter otroligt lockande måste jag säga.

Bara för att vi är så otroligt jävla bra

Nu vill jag bara lägga mig ner skrika, gråta och tycka riktigt synd om mig själv men eftersom jag är vuxen nog att inse att det inte hjälper så biter jag ihop och gör det jag ska i stället. Det är ju endast jag själv som satt mig i denna situationen, jag har alltså mig själv att skylla. Igen.

Lär dig någon gång för i helvete JoHanna.  

Lämnat Billingsfors och är tillbaks i staden K, allt är som vanligt igen.

Första dagen i skolan på en hel vecka i dag trött var ja och ont hade ja men ändå skönt att vara tillbaks i vardagen igen. Kort skoldag slutade runt 12 men inte fick jag vila för det hem och göra klart ett religionsarbete, vilket jag faktiskt fick klart! Bra jobbat mig själv! Nu är det bara ett arbete plus ett prov att få klart i religionen, tänkte ta tag i det i morgon i alla fall arbetet provet får vänta lite.

Eftermiddagen flöt förbi rätt fort. Fixade lite med Isabelles hår tog en sväng in till bergan för att hämta ut lite mediciner till halsen. Hem igen tittade på tv en sväng, pluggade lite till och hade precis börjat få planer på att gå och lägga mig men då började det hända grejer på Svea.

Jag hade precis lämnat nvarnas plugghörna vid köksbordet (Idas matte E gjorde mig snurrig) och lagt mig bekvämt i sängen när Stina bestämmer sig för att det är dags att åka in till akuten hon hade nämligen tröttnat på sitt öra som gör ont, ögonen som rinner och näsan som inte går att andas genom. Tapper som jag är följer jag med Eme som är vår chaffis i alla lägen och håller henne sällskap. Väl inne på akuten hade Stina turen att komma in till doktorn på en gång, hon fick snabbt konstaterat att det var öroninflammation hon hade, blev tilldelad lite medicin och så var vi på väg hem igen. Snabbt och enkelt. Vi slapp alltså sitta halva natten på akuten som vi trott, bra grej.

Väl hemma igen är inte Stina och jag, de två sjuklingarna alls trötta längre så vi tittade på en film halvsomna i soffan och nu tänkte vi gå och somna i sängen.

pussgodnatt

Det jag fick höra för en stund sen gör mig så otroligt arg, hur kan man vara så respektlös. Lägg inte ditt liv på någon annans samvete.

Varför är människan så egoistisk och alltid sätter sig själv och sina känslor i första hand? Vi säger att vi respekterar och bryr oss men vad betyder det om vi inte kan acceptera. Om man älskar någon varför sätter man inte den i första hand, förstår den och gör den lycklig. Varför förstöra genom att förfölja och hota? Är det att älska? 

Varför vara så otroligt egoistisk?

Halleluja, Johanna har lyckats få i sig ett halft glas nyponsoppa plus ett glas vatten i dag!

Okej, jag börjar tröttna lite lätt på det här nu, att inte kunna äta. Det är faktiskt inte kul längre. Visst jag blir smal, gått ner hela 5 kg visserligen kommer jag väl att gå upp dem lika fort jag börjar äta och dricka som en normal människa igen men det är ju kul för stunden.

Det är i stunder som dessa, när jag inte kan äta som jag inser hur ända in i helvetet gott det är med mat!

Ps;  Orsaken till att jag inte lyfter luren när det ringer är inte att jag är dum och dryg utan att jag inte kan prata ordentligt efter operationen än

Det har hänt saker denna helg som inte borde få hända, inte nu inte någonsin.
Saker som för mig är bevis på att han som kallas gud inte finns.

I fredags natt när jag själv roade mig med mina vänner, tog ett glas vin, firade en födelsedag och njöt av att vara ung och fri hände något som skulle komma att beröra oss alla djupt.

Föraren var nykter, hastigheten hölls och vädret var på topp. Men ändå körde de tre ungdomarna av vägen, voltar och Malin som slarvat med bilbältet som vi alla gör och har gjort någon gång klarar sig inte.

-

Det perfekta ordet har dykt upp, det perfekta ordet för att beskriva min student. Bitterljuv.

För de flesta betyder studenten enbart lycka. Man har nått den punkten i livet när man får chansen att starta ett nytt och eget liv. Ett liv som bara du endast du själv styr över. Man får chansen till ett jobba och känna sina egna pengar vilket leder till att man kan flytta hem ifrån och leva sitt eget liv. Du hittar den plats där du hör hemma, där du kan vara dig själv.

Men för mig och vissa av andra i min närhet betyder studenten så mycket mer.
Vi har redan tagit det stora klivet, vi har flyttat hem ifrån vi har skaffat oss et eget liv. Vi är våra själva. Studenten för oss blir ett nervbyte från första klass till tredje.

Jag har funnit de vänner jag trivs med och vill ha kvar, jag vill inte hitta några nya. För jag vet att jag inte kommer att finna några bättre mer personliga och självlysande än er. Jag har vuxit upp och hittat mig själv. Jag är självständig, stark och modig.

Flytten jag gjorde för snart tre år sedan är en av de bästa saker jag gjort i mitt snart 19 åriga liv, om inte den bästa. Jag mins känslan jag hade då, oron för att flytta hem ifrån för att lämna allt där hemma för att starta om på nytt. Men den oron går inte att jämföra med den som kryper sig fram nu. Flytten hem om man kan kalla det så, känns så mycket mer oroande än flytten jag gjorde hit till Karlstad. Vad skall jag göra hemma? De få vänner jag hade där hemma är lång ifrån vad jag kan kalla vänner i dag. Hemma är jag bort bytt och utsuddad. Ingen av betydelse. Jag har vuxit upp och blivit någon annan, jag är i deras ögon främmande. Det som var hemma är inte hemma längre. Hemma är här.

Men för att nämna något av det positiva, vi här på svea är tre år före i tiden. Det alla studenter gör nu gjorde vi för tre år sedan. Ni lämnar det trygga nu, vi gjorde det då. Ni har tre år framför er av upplevelser som vi redan upplevt. Ni gör det vi redan gjort. Och jag måste erkänna att det känns bra. Det känns bra att vara sig själv redan nu.

Studenten, your breaking up my happy home.

Sömnproblem på hög nivå, jag kan inte sova. Har försökt somna nu i lite mer än två timmar och nu har jag tröttnatt på att försöka. Om det är nått som är tråkigt så är det att ligga vaken och försöka somna. Ju mer man tänker på att nu måste jag somna ju svårare blir det och ångesten inför morgondagens trötthet smyger sig fram.

Som sagt var jag med Eme när hon tävlade i söndags allt började med några halvtaskiga knoppar sen gick det bara utför,

- kom alldeles för tidigt till tävlingen
- gick inte alls bra i någon av klasserna
- körde sönder transporten på vägen hem (fastnade nästan under en bro)
- låste oss ute när vi kom hem
(bröt oss in genom källar dörren efter några timmars utevistelse)
- en skata försökte sno våra pengar

Men vi hade i alla fall tur med vädret.

Nej, det här duger inte, tror jag att ja ska försöka sova igen. Önska mig lycka till.

Godnatten.

Eme & Garonne

Sista dagen på praktiken är gjord, halleluja vad skönt!
Jag och Stina har skött oss riktigt bra den här gången varken haft ihjäl några fiskar eller sabbat oss i kassan. Det enda som var lite av ett problem var ju huvudräkningen men vi kan ju tacka gud för miniräknaren.

Är tillbaks i underbara staden K dock lite tomt här på Sveadownunder. Endast jag och Eme här men vi sjunger singstar och lever loppan. Ni ska bara veta vad ni missar.

Nej, nu blir det sängen. Ska upp tidigt i morgon för att följa med Eme på tävling, bär av hem till kära Dalsland närmare bestämt Åmål i Billingsfors hamnar jag inte förens på fredag.

.