Jo-Hanna

Det är tur att jag inte riktigt viste vad som fanns utanför Bengtsforskommun under de 16 år jag var tvungen att bo här på heltid för då hade jag fan inte överlevt. Hur människor i min ålder frivilligt bor och lever här är en stor fråga för mig, och jag kan inte hitta ett helt logiskt svar.  

Helt otroligt vad den här dagen har glidit förbi fort, jag har inte gjort ett dugg mer än att tagit en promenad med hunden och suttit och läst men dagen är redan slut och kvällen är här och det kommer troligen inte hända nått mer spännande för det.

Just nu sitter jag i tv rummet med Alexander och hans kompisar. De sitter och spelar musik för mig och till min stora glädje har min lillebror äntligen börjat lyssna på riktigt musik, inte äckel techno, bra jobbat bror!

Imorgon är det jobb som gäller och jag har faktiskt längtat, även om det innebär att åka ut i skogen och ta hand om 11 barn varav minst 3 kommer att gå in för att göra livet svårt för oss ledare, 2 kommer att gråta sig till sömns, vilja ringa mamma och åka hem de två i värsta fall tre första nätterna pga, mammalaria. 1 barn kommer garanterat slå sig illa och vara tvungen att åka till sjukan, 2 barn kommer säker vara så där jobbiga fjäska, sitta i knät och hänga efter ledarna hela tiden och resten kommer bara vara barn... Men jag längtar för jag kommer äntligen få något att göra om dagarna i en hel vecka! Och trots allt så är det rätt kul om jag skall vara ärlig, jag gillar skogen, stora gula backen och barnen.